Centerofmyhart

alltså för mig är det bara motgångar hela tiden, jag söker inte empati och så men det är fan synd om mig och erik ibland... Igår vaknade jag vi 8 och skulle släppa ut affe. Såg då att han spytt några ggr, alltså han äter ju allt och spyr ibland så jag reagerade inte så mycket på det.. men så skulle jag ge han mat, och han åt inte! SÅÅ nu började jag undra vad det var med han.... Så jag ringde blå stjärna och dom gav mig en tid så jag fick åka in, så mamma körde in oss.... vetrinären tog emot oss och röntgade magen på honom för hon trodde han ätit nått som fastnat, men hon kunde inte se nått..
så jag fick lämna honom för dom skulle röntga ingående genom hela magen med såkallad spårvätska.. Dom ringde sedan vid 4 och sa att han var sämre och hängigare. så dom skulle ringa senare och dom ringde halv 9 igår kvälloch sa att han fick stanna över natten på observation. Så han sov på sjukhuset inatt, dock var han piggare än underdagen. Så jag hoppas nu tt det bara var irritationer i magen och inte nått som satt fast eller sitter fast. Och jag är glad jag körde in honom direkt... tror inte jag förlåtit mig själv om man avaktat och det blivit värre, det är ju mycket bättre han är hos vett om han är sämre:/

man ska aldrig säga att nu kan det inte bli värre för det kan det... var rädd om era djur där ute..