avlivning?

hur svårt kan det vara igentligen? alltså avlivning är svårt men att komma fram till just slutet för lidandet.

vetrinärerna tror dom kan leka gudar och liksom skiter i att se helheten av sjukdommen, jag får jaga och köra hästen land och rike för att få ett KANSKE? nu ville dra iväg mig till lidköping? jo ja tackar ja. suck
men det är väll bara att åka, emblas sista chanse, funderar allvarligt på att ringa slaktbilen, låter kanske hårt men vad ska jag göra? jag ser ju hur hon mår? varför kan jag inte ha tur nån gång, vore ju klockrent att förlora zack, farfar och embla på mindre än ett halvår.... men jag är rädd att det lutar åt det, fy fan

och vetrinärerna vill ju inte dömma ut henne för det fins en liten liten chans att hon kanske kasnke kasnke klarar det, suck så den där livförsäkringen som man betalat dyra pengar för gäller ju inte för jag har inte på pappaer att hon är dålig. helvete säger ja... helvete men ja, pengar är inte allt, det är värre att se henne gå och lida, varför ens krånglar jag med henne, jag är igentligen självisk om jag ställer henne på en transport och drar henne tio mil enkel resa, hon har ju ont i benen och i ryggen, det kan ju knappast vara skönt för henne.  så varför krångla som sagt,

Kommentarer
Nathalie säger:

It takes darkness to see the light...

Så har man varit lite cheesy positiv också.

Hur som helst så hoppas jag på det bästa för dig vad det än må vara.

2010-03-08 | 22:25:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback