orolig, men varför?

vet ni den där känslan man har när man tror man har glömt nått? nått allvarligt? så känner jag mig nu, det liksom trycker i magen på mig och jag fattar inte vad som är fel, det känns bara fruktansvärt! uscha.... jag har funderat mycket och kommit på att jag igentligen inte har nått att vara orolig för, men antagligen är det en kompination av en massa små problem som liksom är jobbigt....
uscha...

kanske var det semesterersättningen som gick in på fel konto?
kasnke är det att hästen jag drömt om aldrig blev min?
kanske var det bara det att det är så mycket just nu?

huvudet sprängs, igentligen (andas in, andas ut) igentligen borde jag bara föröska ta det lugnt, men jag känner mig så hyperstressad, och ett vanligt symtom på detta hos mig är huvudvärk, och nu snackar vi inte lite, utan sprängande, malande, borrande huvudvärk...

jaja, jag överlever, och jag som försöker få bloggen positiv igen, det är väldigt svårt i dessa tider,

och rummet slutade andas, jag såg mig omkring. Det var jag och hundra till, men ändå var det bara mig som alla såg....

Kommentarer
tarja säger:

Det är inte lätt att hålla bloggen positiv om du inte mår positivt. Se bara hur det gick för min blogg när jag mådde som värst. Och folk upptäckte detta och började anonyma kommenterar...

2010-07-26 | 21:05:56
Bloggadress: http://lillamammabitchen.blogg.se/
Klara säger:

Den kännslan känner jag igen. Den går över men är riktigt obehaglig och alla har sin svackor i livet, dock har en del djupare än andra! Men glöm inte att du har hela livet framför dig!<3

2010-07-29 | 18:40:02
Klara säger:

Den kännslan känner jag igen. Den går över men är riktigt obehaglig och alla har sin svackor i livet, dock har en del djupare än andra! Men glöm inte att du har hela livet framför dig!<3

2010-07-29 | 18:41:42

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback