Centerofmyhart

livet känns som förevigt, dock får man erfara ibland att det faktiskt inte är så. Det är som att krocka med en vägg. Man förlorar en familjemedlem, en god vän. det är som att gå in i en vägg, som att verkligheten kommer ikapp en. Man blir skakad och får en lustig känsla i kroppen som om det gick upp för en, och man ser sig omkring.

"An angelface smiles to me
Under a headline of tragedy
That smile used to give me warmth
Farewell - no words to say
beside the cross on your grave
and those forever burning candles

Yesterday we shook hands
My friend
Today a moonbeam lightens my path
My guardian"

Igår dog Min kära vän Tarjas bror, han dog som 21 åring, vilket är alldeles för ungt. Henke som var en vänlig människa som jag fått chansen att prata med många gånger, en man som gärna skrattade och såg glad och snäll ut. Jag minns hans leende och ögon. Han var en vänlig själ. Han kommer vara saknad av många och det måste vara fint att vara älskad av såå många.
Så vila i frid henke, vi kommer förevigt minnas dig.