Centerofmyhart

Solen lyste vackert på trädena. Jag satt och tänkte på stjärnan, hur det skulle fungera att dela ljuste med mörkret? Plötsligt fick jag se Adam komma med två män, jag reste mig och såg mig om. Erim låg och sov innanför min kappa.

-vad vill du?

- du ska med oss, du har begått förräderi.

-vadå?

-att ge dig till en man av mörkret måste straffas, männen greppade mig,

-jag gav mig inte!

-trams!

-jag vägrar följa dig,

-bra bind fast henne! Dom tog Erim, jag morrade till men Adam hindrade min förvandling, jag skrek efter honom. Adam höll Erim och tog fram en piska.

-han ska få lära sig att livet är hårt som bortbyting, se nu snorunge. Han höjde piskan och jag bet ihop vid första piskslaget, det brände som eld när piskan gick igenom klänningen och mot huden, när andra slaget kom fick han bort mer av det skyddande tyget.

-ska du inte skrika? Skrik nu så din äcklige son får höra, jag hörde hur Erim började gråta. Det hotade att rinna över. Männen stog och gapskrattade.

Resten av piskrappen låg som i en dimma, det ända som höll mig kvar var Erims gråt, det betydde att han levde.

-ditt syndande är oförlåtligt Shira. Det finns ingen framtid för din son hos oss, däremot du har ett öde att fullfölja. Jag bands upp och stog på knä mellan männen, jag såg hur han bar fram efrim til mig, han visade honom för mig

-se honom shira, och minns honom, sedan gjorde han något som jag aldrig trodde han skulle göra. Han tog erim i hans kläder och slängde iväg honom, jag skrek, och gjorde ett ryckframmåt för att ta mitt barn. Adams skratt nådde mina öron. Jag såg hur barnet flög genom luften ned mot ravinen, jag skrek, det lät som ett eko i mina öron. Erim tystnade. Jag skrek fortfarande.

-vem är det? sa plötsligt en av männen, jag släpptes och tittade upp. Mörkret spred sig över huset och gick över oss, jag såg hur det spred sig över dalen och skogen, de två männen sprang och Adam ville iväg, men stog tvekande kvar.

-jag är inte ensam sa jag lågt

Dominic kom emot oss, han höll erim ömt i sina armar

-hur vågar du? sa adam, Dominic som bara tittade på barnet såg nu argt upp på Adam, sedan såg han på mig. Jag satt på knä och kunde inte resa mig, Dominic gick mot mig, Adam backade.

-dra undan mörkret shira, få bort det. Dom har skuggt solen, jag fick Erim och Dominic slöt mig i sin famn en kort sekund,

- gå in Shira, jag kommer. Dominic vände sig mot Adam när hon gått in, mörkret tätnade och Adam såg nervöst sig omkring.