Centerofmyhart

suttit och läst två och en halvbok idag så jag känner mig inte speciellt ambitiös... ganska trött nu.. läste iallafalla margit sandemo böcker, tre av mina favoriter, iallafall mina favorit delar. klart bäst är Lucifers kärlek... mums
Tänk igentligen om man verkligen blev utvald till nåt speciellt, hehe att man var född i nån slags sägen, att just jag var född för att förhindra nått stort. För ibladn undrar man vad det är som är så speciellt med en själv och vardagen, är man född för att bara vara en människa? ha dess rutiner, eftersträvan efter en såkallat perfekt liv, med hus hund volvo och barn? den eftersträvan finns och när den sägnen är uppfylld?? vad händer då? man ser barne växa upp, man jobbar och barnen flyttar man jobbar går i pension, flyttar till lägenhet, och ja?

NEJ!! inte jag, som sagt när jag kasnke upplevt allt jag har på min lista(den är gasnka kort!!) men när jag gjort det och blivit gamal ska jag vara världens coolaste tant. mina barn kommer skämmas och mina barnbarn kommer älska mig:P jag ska absolut inte lägga ned rullskridskorna.... för vem säger igentligen att när man passerar femtio att man är gammal? finns det en magisk gräns? eller ger alla bara upp? jag tänker iallafall vara en rebell, hela jäkla tiden. Jag blir aldrig vuxen(om det nu finns en ålder för det) och om jag skulle råka trilla över den gränsen ska jag då aldrig bli gamal.... så de så!